2 weeks is not enough

Redan från flygplatsen på väg till vindistriktet Stellenbosch möttes synen av townships. Plåtskjul följt av färglada stenhus till skjul igen breder ut sig längs vägarna.

Än så länge har väl det mesta inte riktigt gått vår väg men vi kämpar på och allt är bra.

På flygplatsen möttes vi (jag, mamma, pappa och Marie) av glada släktingar. Eftersom ankomsten var ganska sen blev det som förfärat och hostelet hade glömt av oss och stängt. Natten fick sovas på släktingarnas soffa.

Dagen efter spenderades genom att vänta på ett samtal som aldrig kom och intervjun flyttades upp till nästa vecka. Däremot visade sig Stellenbosch från sin rätta sida med sol och värme. På kvällen blev det välkomst braii med mycket mat och goda viner hemma hos släkten.

Tisdag klämde sig tio personer inklusive en 7 månaders bebis och 4 årig pojke in i en minibuss och körde hela vägen till Afrikas ende. På vägen skymtades strutsar, antiloper, babianer, sälar och pingviner. Väl på Cape Point var sikten lika bra som ett dåligt dyk. Bara för ATT åktes linbanan upp och Afrikas udde bjöd på blåst, regn och vit dimma. Den fantastiska vyn av jordens ende fick simuleras i våra egna hjärnor. Nedanför berget och så långt ögat kunde nå var det vitt..inte visste jag att Antarktis låg så nära Afrika, tyckte väl jag kunde skymta några pingviner långt där borta…eller va de fåglar?

Ett nytt försök till intervju gjordes och denna gång var mötet med en person i Kapstadens äldsta township, Langa. Efter många om och men plus lite varningar här och var, var tanken att ta det helt inte säkra tåget till Kapstaden och sedan vidare med taxi till Langa. Med lite försenade steg sprangs det bort mot stationen, ungefär som i en mexikansk actionrulle, där två personer springer efter ett gammalt skrangligt godståg med öppna portar, där illegala flyktingar ligger gömda. De två personerna hinner precis springa ifatt det rullande tåget och häva sig upp för att sen bli avkastade av de illegala flyktingarna. Ungefär så var det. Förutom att det inte var ett godståg med varken portar eller flyktingar utan ett vanligt transporttåg. Visserligen var det skrangligt och gult kan tilläggas. Inte heller hanns tåget ifatt och blev avkastade utan med en smaklös och slemmig paj halvt nertryckt i strupen flåsades vi över sista övergångsstället och in på stationen när pipan blåstes och tåget rullades iväg. .behöver kanske inte säga att även denna intervju flyttades till nästa vecka, men tur kanske var de..

Även denna dag blev till slut också bra och en intervju med en mycket upptagen manager för hela Sydafrikas viner hanns med, plus lovord att han ska ta med mig till en kontakt i en township. Efter detta besök upplevdes även Stellenboschs egna township från bilrutan som ligger cirka 2 kilometer från det rika och välsoppade gatorna i Stellenboschs centrum.

Det är en komplicerad värld, kontrasternas land och en avancerad studie som kräver eftertanke, hjärta, öppenhet, positivism med mera. Fortsättning följer..

Ikväll blir det tillbaks till att vara turist och avnjuta en middag på en av Stellenboschs alla vingårdar