fredag 4 mars 2011

Min resnerv sitter i läppen..

ja det slår aldrig fel...nu är det ca 3 timmar kvar tills det är dags att bege sig till flygplatsen och jag sitter här med ett munsår! Som alltid vid långflygningar men är väl bättre det än att jag blivit sjuk eller nått.

Koh Samed var som vanligt härligt och bjöd på några sköna dagar där vi verkligen inte gjorde många knop annat än o gå till stranden 10 meter. Dock har denna fina ö en tendens att vilja få oss att lida lite, varje gång vi vart där har någon av oss åkt hem med magsjuka eller liknande och denna gången var det Sofias tur med någon underlig sjukdom. För mig blev det bara lite självförvållat dagen efter illamående. Trevligt hade vi iaf och vi hängde även med Therése och Johan som också hade tagit sig dit, träffade trevliga norrmän och en viss kille som utgör sig vara den som skrev Jumpers "Tapetklister", seglat sin segelbåt från Sverige till Thailand och är nu känd motorcrossförare i Thailand, om det stämmer eller ej vet jag inte men var länge sen jag skrattat så mycket.

Igår sa jag hejdå till Sofia som tog flyget hem och idag är det min tur. Packningen skulle jag börjat med igår men det gick inge vidare för blev ett hiskeligt oväder och blixten slog ner. Därav gick jag runt i en kolsvart lägenhet efter att de blev strömavbrott i hela kvarteret och småpackade lite med hjälp av ett värmeljus. Idag är allt däremot färdigpackat! Ja nästan iaf.. men ska nog gå i det med. Just nu kommer jag ha en fullproppad 50 liters ryggsäck på ryggen, 1 fullproppad handbagage ryggsäck på magen, 1 tavelväska i en handen och så var jag tvungen att ta med min skolväska som jag tänkt slänga eftersom allt ej fick plats i den stora (dumma skolböcker ;)) så ja 1 skolväska i andra handen! Hatt på huvudet och solbriller i fejset så är jag snart good to go!

Just nu känns det overkligt men också ganska skönt att åka hem. Dhurakij Pundit tiden är över och nu kommer nya äventyr! Det har varit många berg & dalbanor upp och ner här men en otrolig upplevelse och jag är glad för varje minut! Jag vill också tacka Galenfia-med-världens-största-hjärta-Sofia & bästaste Tycker-gott-om-alla-och-lugn-som-en-filbunke-Therése. Har haft en fantastisk tid här med er och hade nog blivit lätt frustrerad här utan er :)

Nu är det dags för en sista middag på gatan, blir nog på hörnet runt 7eleven där dom de första dagarna försökte förgifta mig med chili, får hoppas dom e snälla denna sista gång :P

Kram på er alla, snart ses vi! om jag inte tuppar av redan på flygplatsen av flygrädsla vill säga :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar