Idag har äntligen väderleksrapporten visat sig på gott humör. Den globala uppvärmningen syns även här genom att det egentligen brukar vara ganska varmt vid årets tidpunkt men hela förra veckan gick vi omkring och frös. Sen i helgen har det blivit varmare och varmare och resten av veckan lovar gudarna klänningväder :)
Helgen blev en superb en, med bestigning (läs linbana) av taffelberget, där lunchen intogs på toppen. Sedan en privat rundvandring med min vän Christopher i Kapstaden som jag lärde känna i Thailand för fyra år sen.
Tidigt på söndags morgon drog åter igen svennisarna och en sydafrikan minibussen till Hermanus för att spana efter valar. Regnet dånade utanför fönstret när jag vaknade men väl på plats sprack molnen upp och solen glimtade fram. Cirka 9 valar kanske simmade förbi och visade att även de kan stå på händer på havets botten medans fenan svajade i det blå. Dagens lunch serverades uppe i bergen på en av de tjusigaste vingårdarna (enligt mig), där vyn från varje toalettstol ledde rakt ut mot vinrankorna i dalen. Sådant uppskattas:)
Igår var det arbetsdag igen och townshipen stod åter på schemat. Kayamandis egna spelivink guidade mig och Marie runt, med hatt på huvudet och rödgul käpp i näven medans han berättade om sin hemtrakt och svarade ärligt på våra frågor.
Med ett försök till att samla på oss ytterligare lite material satt vi idag på universitetets bibliotek men med en kraschad server gick det inge vidare att leta efter böcker i alla de tusen bokhyllorna. Med några få kopierade papper därifrån återgick vi till att göra det de flesta gör bäst här, prova vin! Lunchen blev på ett sylt och kryddställe uppe i bergen och sedan köptes det vin på diverse vingårdar.
Varje kväll äter vi för det mesta middag med mamma och pappa där vin nog har intagits varje dag sen vi kom hit. Idag ska vi äta libanesiskt. Blir nog öl till det!
KRAM
tisdag 15 november 2011
fredag 11 november 2011
Kontrast
Idag har varit en konstig dag fast ändå helt normal, på sydafrikanskt vis.
Det som är svårt här är att det inte är riktigt säkert att ta alla olika transportmedel som tåg och bussar, vilket har försvårat arbetet en del i och med att vi bor i Stellenbosch, utanför Kapstaden. Eftersom man är ny i landet och inte riktigt vet vad som är säkert och inte blir orden från lokalborna allt starkare. Det jobbiga är att alla säger olika saker, förutom på nätterna, då är det inga andra transportmedel än egen bil som gäller. Jag trodde det skulle bli hyfsat enkelt att möta upp de redan inbokade turguiderna men de visade sig vara svårare att få tag på än townshipens egna lokalbor. Tack vare min ingifta släkting har jag blivit körd till många olika ställen och fått kontakt med människor jag inte hade kunnat få tag på egen hand.
Dagen idag började med att jag blev upphämtad och vi körde till Sydafrikas vinmanager. Han har själv växt upp i Soweto som är hjärtat av alla townships i Sydafrika. Han och min släkting hade sen ett möte med en kille från ett litet afrikanskt land nära Ghana (nått svåruttalat land). I Kapstaden befann sig mötet inne i lyxhotellets lounge där kristallkronor hängde i varje hörn. Jag fick sitta med och observera i en mjuk piedestalstol, sippandes på lite vatten, medans de talade business.
Därefter kördes det mot Guguleto. En township där både riktiga hus och skjul finns. Vi åkte till en restaurang som har blivit väldigt populär bland både turister och lokalbor. Här valdes först köttet ut som sedan skickades till grillen. 20 minuter senare satt vi under det stora festtältet och åt ett väldigt gott kött med händerna i en livfull miljö med mycket musik, prat och skratt.
Bilen kördes sen till Kayamandi, townshipen som hör till Stellenbosch, där vi sprang på en lokalbo som även har guidade turer dit. Telefonnumret nerskrivet och förhoppningsvis en längre intervju nästa vecka.
Så från lyxhotell till skjul är hjärnan på kokningsgränsen.. Får se vad som händer imorgon.
Det som är svårt här är att det inte är riktigt säkert att ta alla olika transportmedel som tåg och bussar, vilket har försvårat arbetet en del i och med att vi bor i Stellenbosch, utanför Kapstaden. Eftersom man är ny i landet och inte riktigt vet vad som är säkert och inte blir orden från lokalborna allt starkare. Det jobbiga är att alla säger olika saker, förutom på nätterna, då är det inga andra transportmedel än egen bil som gäller. Jag trodde det skulle bli hyfsat enkelt att möta upp de redan inbokade turguiderna men de visade sig vara svårare att få tag på än townshipens egna lokalbor. Tack vare min ingifta släkting har jag blivit körd till många olika ställen och fått kontakt med människor jag inte hade kunnat få tag på egen hand.
Dagen idag började med att jag blev upphämtad och vi körde till Sydafrikas vinmanager. Han har själv växt upp i Soweto som är hjärtat av alla townships i Sydafrika. Han och min släkting hade sen ett möte med en kille från ett litet afrikanskt land nära Ghana (nått svåruttalat land). I Kapstaden befann sig mötet inne i lyxhotellets lounge där kristallkronor hängde i varje hörn. Jag fick sitta med och observera i en mjuk piedestalstol, sippandes på lite vatten, medans de talade business.
Därefter kördes det mot Guguleto. En township där både riktiga hus och skjul finns. Vi åkte till en restaurang som har blivit väldigt populär bland både turister och lokalbor. Här valdes först köttet ut som sedan skickades till grillen. 20 minuter senare satt vi under det stora festtältet och åt ett väldigt gott kött med händerna i en livfull miljö med mycket musik, prat och skratt.
Bilen kördes sen till Kayamandi, townshipen som hör till Stellenbosch, där vi sprang på en lokalbo som även har guidade turer dit. Telefonnumret nerskrivet och förhoppningsvis en längre intervju nästa vecka.
Så från lyxhotell till skjul är hjärnan på kokningsgränsen.. Får se vad som händer imorgon.
torsdag 10 november 2011
2 weeks is not enough
Redan från flygplatsen på väg till vindistriktet Stellenbosch möttes synen av townships. Plåtskjul följt av färglada stenhus till skjul igen breder ut sig längs vägarna.
Än så länge har väl det mesta inte riktigt gått vår väg men vi kämpar på och allt är bra.
På flygplatsen möttes vi (jag, mamma, pappa och Marie) av glada släktingar. Eftersom ankomsten var ganska sen blev det som förfärat och hostelet hade glömt av oss och stängt. Natten fick sovas på släktingarnas soffa.
Dagen efter spenderades genom att vänta på ett samtal som aldrig kom och intervjun flyttades upp till nästa vecka. Däremot visade sig Stellenbosch från sin rätta sida med sol och värme. På kvällen blev det välkomst braii med mycket mat och goda viner hemma hos släkten.
Tisdag klämde sig tio personer inklusive en 7 månaders bebis och 4 årig pojke in i en minibuss och körde hela vägen till Afrikas ende. På vägen skymtades strutsar, antiloper, babianer, sälar och pingviner. Väl på Cape Point var sikten lika bra som ett dåligt dyk. Bara för ATT åktes linbanan upp och Afrikas udde bjöd på blåst, regn och vit dimma. Den fantastiska vyn av jordens ende fick simuleras i våra egna hjärnor. Nedanför berget och så långt ögat kunde nå var det vitt..inte visste jag att Antarktis låg så nära Afrika, tyckte väl jag kunde skymta några pingviner långt där borta…eller va de fåglar?
Ett nytt försök till intervju gjordes och denna gång var mötet med en person i Kapstadens äldsta township, Langa. Efter många om och men plus lite varningar här och var, var tanken att ta det helt inte säkra tåget till Kapstaden och sedan vidare med taxi till Langa. Med lite försenade steg sprangs det bort mot stationen, ungefär som i en mexikansk actionrulle, där två personer springer efter ett gammalt skrangligt godståg med öppna portar, där illegala flyktingar ligger gömda. De två personerna hinner precis springa ifatt det rullande tåget och häva sig upp för att sen bli avkastade av de illegala flyktingarna. Ungefär så var det. Förutom att det inte var ett godståg med varken portar eller flyktingar utan ett vanligt transporttåg. Visserligen var det skrangligt och gult kan tilläggas. Inte heller hanns tåget ifatt och blev avkastade utan med en smaklös och slemmig paj halvt nertryckt i strupen flåsades vi över sista övergångsstället och in på stationen när pipan blåstes och tåget rullades iväg. .behöver kanske inte säga att även denna intervju flyttades till nästa vecka, men tur kanske var de..
Även denna dag blev till slut också bra och en intervju med en mycket upptagen manager för hela Sydafrikas viner hanns med, plus lovord att han ska ta med mig till en kontakt i en township. Efter detta besök upplevdes även Stellenboschs egna township från bilrutan som ligger cirka 2 kilometer från det rika och välsoppade gatorna i Stellenboschs centrum.
Det är en komplicerad värld, kontrasternas land och en avancerad studie som kräver eftertanke, hjärta, öppenhet, positivism med mera. Fortsättning följer..
Ikväll blir det tillbaks till att vara turist och avnjuta en middag på en av Stellenboschs alla vingårdar
Än så länge har väl det mesta inte riktigt gått vår väg men vi kämpar på och allt är bra.
På flygplatsen möttes vi (jag, mamma, pappa och Marie) av glada släktingar. Eftersom ankomsten var ganska sen blev det som förfärat och hostelet hade glömt av oss och stängt. Natten fick sovas på släktingarnas soffa.
Dagen efter spenderades genom att vänta på ett samtal som aldrig kom och intervjun flyttades upp till nästa vecka. Däremot visade sig Stellenbosch från sin rätta sida med sol och värme. På kvällen blev det välkomst braii med mycket mat och goda viner hemma hos släkten.
Tisdag klämde sig tio personer inklusive en 7 månaders bebis och 4 årig pojke in i en minibuss och körde hela vägen till Afrikas ende. På vägen skymtades strutsar, antiloper, babianer, sälar och pingviner. Väl på Cape Point var sikten lika bra som ett dåligt dyk. Bara för ATT åktes linbanan upp och Afrikas udde bjöd på blåst, regn och vit dimma. Den fantastiska vyn av jordens ende fick simuleras i våra egna hjärnor. Nedanför berget och så långt ögat kunde nå var det vitt..inte visste jag att Antarktis låg så nära Afrika, tyckte väl jag kunde skymta några pingviner långt där borta…eller va de fåglar?
Ett nytt försök till intervju gjordes och denna gång var mötet med en person i Kapstadens äldsta township, Langa. Efter många om och men plus lite varningar här och var, var tanken att ta det helt inte säkra tåget till Kapstaden och sedan vidare med taxi till Langa. Med lite försenade steg sprangs det bort mot stationen, ungefär som i en mexikansk actionrulle, där två personer springer efter ett gammalt skrangligt godståg med öppna portar, där illegala flyktingar ligger gömda. De två personerna hinner precis springa ifatt det rullande tåget och häva sig upp för att sen bli avkastade av de illegala flyktingarna. Ungefär så var det. Förutom att det inte var ett godståg med varken portar eller flyktingar utan ett vanligt transporttåg. Visserligen var det skrangligt och gult kan tilläggas. Inte heller hanns tåget ifatt och blev avkastade utan med en smaklös och slemmig paj halvt nertryckt i strupen flåsades vi över sista övergångsstället och in på stationen när pipan blåstes och tåget rullades iväg. .behöver kanske inte säga att även denna intervju flyttades till nästa vecka, men tur kanske var de..
Även denna dag blev till slut också bra och en intervju med en mycket upptagen manager för hela Sydafrikas viner hanns med, plus lovord att han ska ta med mig till en kontakt i en township. Efter detta besök upplevdes även Stellenboschs egna township från bilrutan som ligger cirka 2 kilometer från det rika och välsoppade gatorna i Stellenboschs centrum.
Det är en komplicerad värld, kontrasternas land och en avancerad studie som kräver eftertanke, hjärta, öppenhet, positivism med mera. Fortsättning följer..
Ikväll blir det tillbaks till att vara turist och avnjuta en middag på en av Stellenboschs alla vingårdar
fredag 28 oktober 2011
Det här med att packa…
Förr skrev jag alltid långa listor med verkligen allt om skulle med. Men ju fler resor de blev ju kortare och mindre blev listorna. Nu sitter jag i soffan med ett glas Martini och funderar på om det finns nått mer som ska ner i väskan. Det slängs i så fall i imorn bitti innan tåget går. Min nya strategi istället för listor är att jag går runt i lägenheten och plockar det jag ser. Det ska me, och de, och de, och just de den me.. Strukturen har sedan länge tappats bort någonstans på andra sidan jorden. Så länge passet och visakortet kommer med så är jag nöjd! Föräldrarna har ju koll på biljetterna denna gång.
Peppen är total och jag undrar om man får vara så glad och lugn under kandidatuppsatsskrivande? (fråga mig runt jul om jag känner samma sak) 3 intervjuer är inbokade än så länge och det känns som att resan kommer bli väldigt lärorik, intressant, svår, underbar och väldigt rolig.
Två väskor är packade, den ena för Göteborg, som tåget imorn kommer tuffa till, och den andra till Sydafrika nästa söndag.
Nu blir det mat på puben för mer ressnack med Marie och sista kvällen i Kalmar
…just de måste ju vattna blommorna, stackarna ska få va utan i 3 veckor..
Peppen är total och jag undrar om man får vara så glad och lugn under kandidatuppsatsskrivande? (fråga mig runt jul om jag känner samma sak) 3 intervjuer är inbokade än så länge och det känns som att resan kommer bli väldigt lärorik, intressant, svår, underbar och väldigt rolig.
Två väskor är packade, den ena för Göteborg, som tåget imorn kommer tuffa till, och den andra till Sydafrika nästa söndag.
Nu blir det mat på puben för mer ressnack med Marie och sista kvällen i Kalmar
…just de måste ju vattna blommorna, stackarna ska få va utan i 3 veckor..
söndag 25 september 2011
Ny resa
Resan till Sydafrika är nu bokad och jag ska bara ta tag i mig själv och börja planera för allt som ska fixas, men det lämnar jag till nästa vecka.
Stellenbosch, utanför Kapstaden ska jag till för min fältstudie och denna gången får jag mamma och pappa med mig som ressällskap.
Bilder från nätet
Stellenbosch, utanför Kapstaden ska jag till för min fältstudie och denna gången får jag mamma och pappa med mig som ressällskap.
Bilder från nätet
fredag 23 september 2011
Hur många gånger...
Jag skulle kunna berätta om hur vågorna glänste i det turkosa vattnet från den varma solen, hur mjukt sanden formade sig under fötterna eller hur god tapasen och sangrian var. Jag skulle också kunna berätta hur ensamt det är att vara på charter själv (även om så kanske inte var fallet) eller vad jag tycker om alla all inklusive hotellen eller restaurangerna som har samma rätter med pepparkorn som fastnar i tänderna.
Men det känns inte riktigt tid eller intresse för det så istället vill jag lägga in några tankar som Sebastian Näslund skrev om i Ensam med havet.
”Det är som att kasta en tärning, och sedan så börjar det, du vet aldrig var du hamnar, eller vad som händer, eller vem du möter. Men du måste satsa och sedan kasta tärningen – vara beredd på att förlora något. Inga drömmar uppfylls utan att man försakar något. Jag vill inte vara rädd. Varken för havet, för ensamheten, eller för något. Jag vill vara styrd av lust, av längtan – inte av rädslor – därför måste jag konfrontera – konfrontera allt det jag är rädd för. Jag tror – att om jag förstått – fullständigt greppat hur stor Atlanten är – från en kontinent till den andra – så skulle jag aldrig gett mig av. Men det är nog så, att jag ännu inte fattat hur väldig Atlanten är – jag menar, hur skulle jag någonsin ha kunnat ge mig av om jag vetat detta, och om jag vetat hur svårt det var att bygga en båt så hade jag inte ens börjat. Jag tror att jag helt enkelt inte är medveten om mina begränsningar.”
”Varför måste ordet ”hem” ha en bismak av misslyckande. Är det inte dit vi alla vill – hem? När jag säger ordet hem har det alltid varit tomt inom mig. Inga bilder. Inga minnen. Jag avundas dem som varje sommar återvände till samma sommarställe. År efter år hittar tillbaka till samma koja, sten och bäck och finner dem mindre storslagna för varje år, men lika kära att återse. För mig har hem alltid istället handlat om drömmar om en känsla – en känsla av att höra till. Jag vet egentligen inte till vad och till dess får jag lita till mig själv. Helt enkelt vara mig själv nog.”
”Det har varit skönt att kunna känna igen folk i den lilla byn och att bli igenkänd. Det är också skönt att ha en båt som jag vågar lämna. Arrandir är orkansäker, inbrottssäker och inte särskilt intressant att stjäla. Jag har tryggt kunnat ge mig av med en liten ryggsäck in i landet. Jag trivs här och jag inser att jag inte behöver ge mig av om jag inte vill. Friheten är lite förvirrande och det är svårt att bestämma sig. Ett val utesluter så många möjliga framtider som jag inte vet något om. Känslan av att jag skulle kunna bo här tilltalar mig, men skrämmer mig samtidigt. Lättast är alltid att ge sig av. Någonstans i framtiden väntar något annat på mig. När jag ser det så kommer jag känna igen det. Ju mer jag prövar mig själv mot världen, ju tydligare jag blir för mig själv, desto lättar blir mina val. När man väl bestämt sig, så är resten lätt! …Världen tillhör mig – men ändå, innerst inne längtar en del av mig efter att stöta på något eller någon som kan få mig att stanna. En känsla som det inte går att segla ifrån.”
Men det känns inte riktigt tid eller intresse för det så istället vill jag lägga in några tankar som Sebastian Näslund skrev om i Ensam med havet.
”Det är som att kasta en tärning, och sedan så börjar det, du vet aldrig var du hamnar, eller vad som händer, eller vem du möter. Men du måste satsa och sedan kasta tärningen – vara beredd på att förlora något. Inga drömmar uppfylls utan att man försakar något. Jag vill inte vara rädd. Varken för havet, för ensamheten, eller för något. Jag vill vara styrd av lust, av längtan – inte av rädslor – därför måste jag konfrontera – konfrontera allt det jag är rädd för. Jag tror – att om jag förstått – fullständigt greppat hur stor Atlanten är – från en kontinent till den andra – så skulle jag aldrig gett mig av. Men det är nog så, att jag ännu inte fattat hur väldig Atlanten är – jag menar, hur skulle jag någonsin ha kunnat ge mig av om jag vetat detta, och om jag vetat hur svårt det var att bygga en båt så hade jag inte ens börjat. Jag tror att jag helt enkelt inte är medveten om mina begränsningar.”
”Varför måste ordet ”hem” ha en bismak av misslyckande. Är det inte dit vi alla vill – hem? När jag säger ordet hem har det alltid varit tomt inom mig. Inga bilder. Inga minnen. Jag avundas dem som varje sommar återvände till samma sommarställe. År efter år hittar tillbaka till samma koja, sten och bäck och finner dem mindre storslagna för varje år, men lika kära att återse. För mig har hem alltid istället handlat om drömmar om en känsla – en känsla av att höra till. Jag vet egentligen inte till vad och till dess får jag lita till mig själv. Helt enkelt vara mig själv nog.”
”Det har varit skönt att kunna känna igen folk i den lilla byn och att bli igenkänd. Det är också skönt att ha en båt som jag vågar lämna. Arrandir är orkansäker, inbrottssäker och inte särskilt intressant att stjäla. Jag har tryggt kunnat ge mig av med en liten ryggsäck in i landet. Jag trivs här och jag inser att jag inte behöver ge mig av om jag inte vill. Friheten är lite förvirrande och det är svårt att bestämma sig. Ett val utesluter så många möjliga framtider som jag inte vet något om. Känslan av att jag skulle kunna bo här tilltalar mig, men skrämmer mig samtidigt. Lättast är alltid att ge sig av. Någonstans i framtiden väntar något annat på mig. När jag ser det så kommer jag känna igen det. Ju mer jag prövar mig själv mot världen, ju tydligare jag blir för mig själv, desto lättar blir mina val. När man väl bestämt sig, så är resten lätt! …Världen tillhör mig – men ändå, innerst inne längtar en del av mig efter att stöta på något eller någon som kan få mig att stanna. En känsla som det inte går att segla ifrån.”
lördag 5 mars 2011
Bangkoks gator till Ytterbys natur
Det var med en ganska skön känsla som jag lämnade vårt lilla kvarter i Nonthaburi, fick tag i en taxi ganska snabbt med en lite småflinande chaufför som till min glädje kunde lite engelska. Hans kunskaper och intresse till engelska visade sig när han satte på en engelsk skiva med låtar som tex. I got two two two apples in my tree, to the left to the right, two apples in my treeee....haha man kan bara inte låta bli att älska Thailand
Mitt i motorvägen stannar han plötsligt efter en vägtull och ser lite orolig ut, ja tänker nej va nu? Hallåå jag har ett plan att passa?! och när ja kolla lite undrande på honom peka han mot en toalett och sprang dit. Sen efter en liten bit, medans vi rullar förbi skyskraporna som lyser upp staden i mörkret, vilken låt kommer inte då utan Carolas hey mickey som sedan följs av massa gamla godingar. Perfekt musik att lämna Bangkok bakom sig till och inta sinnet mot Sverige..
Dock hade jag kunnat vara lugn för väl på plats på flygplatsen är planet försenat och jag fick tillbringa fyra timmar bland dyra taxfree shoppar och souvenir butiker, men vad gör väl det när man är i Thailand och det självklart finns Massage och Spa på plats där man kan slå ihjäl lite tid:)
Flyget gick oväntat bra även om Thaiair har gått ner sig totalt och jag kunde lyckligtvis sova några timmar. Att först mellanland i ett frostigt Stockholm i soluppgången och sen i ett ännu soligare Göteborg kändes faktiskt helt underbart!
En jetlagad & nyanländ Louise...
..snyggaste bilden ever dessutom
Det var sista inlägget för den här resan, känns lite tråkigt att inte skriva mer här men det kommer mera när nästa resa tar fart nån gång i framtiden! För mer det blir det..Någon gång, På något sätt, Någonstans!
KRAM
Mitt i motorvägen stannar han plötsligt efter en vägtull och ser lite orolig ut, ja tänker nej va nu? Hallåå jag har ett plan att passa?! och när ja kolla lite undrande på honom peka han mot en toalett och sprang dit. Sen efter en liten bit, medans vi rullar förbi skyskraporna som lyser upp staden i mörkret, vilken låt kommer inte då utan Carolas hey mickey som sedan följs av massa gamla godingar. Perfekt musik att lämna Bangkok bakom sig till och inta sinnet mot Sverige..
Dock hade jag kunnat vara lugn för väl på plats på flygplatsen är planet försenat och jag fick tillbringa fyra timmar bland dyra taxfree shoppar och souvenir butiker, men vad gör väl det när man är i Thailand och det självklart finns Massage och Spa på plats där man kan slå ihjäl lite tid:)
Flyget gick oväntat bra även om Thaiair har gått ner sig totalt och jag kunde lyckligtvis sova några timmar. Att först mellanland i ett frostigt Stockholm i soluppgången och sen i ett ännu soligare Göteborg kändes faktiskt helt underbart!
En jetlagad & nyanländ Louise...
..snyggaste bilden ever dessutom
Det var sista inlägget för den här resan, känns lite tråkigt att inte skriva mer här men det kommer mera när nästa resa tar fart nån gång i framtiden! För mer det blir det..Någon gång, På något sätt, Någonstans!
KRAM
fredag 4 mars 2011
Min resnerv sitter i läppen..
ja det slår aldrig fel...nu är det ca 3 timmar kvar tills det är dags att bege sig till flygplatsen och jag sitter här med ett munsår! Som alltid vid långflygningar men är väl bättre det än att jag blivit sjuk eller nått.
Koh Samed var som vanligt härligt och bjöd på några sköna dagar där vi verkligen inte gjorde många knop annat än o gå till stranden 10 meter. Dock har denna fina ö en tendens att vilja få oss att lida lite, varje gång vi vart där har någon av oss åkt hem med magsjuka eller liknande och denna gången var det Sofias tur med någon underlig sjukdom. För mig blev det bara lite självförvållat dagen efter illamående. Trevligt hade vi iaf och vi hängde även med Therése och Johan som också hade tagit sig dit, träffade trevliga norrmän och en viss kille som utgör sig vara den som skrev Jumpers "Tapetklister", seglat sin segelbåt från Sverige till Thailand och är nu känd motorcrossförare i Thailand, om det stämmer eller ej vet jag inte men var länge sen jag skrattat så mycket.
Igår sa jag hejdå till Sofia som tog flyget hem och idag är det min tur. Packningen skulle jag börjat med igår men det gick inge vidare för blev ett hiskeligt oväder och blixten slog ner. Därav gick jag runt i en kolsvart lägenhet efter att de blev strömavbrott i hela kvarteret och småpackade lite med hjälp av ett värmeljus. Idag är allt däremot färdigpackat! Ja nästan iaf.. men ska nog gå i det med. Just nu kommer jag ha en fullproppad 50 liters ryggsäck på ryggen, 1 fullproppad handbagage ryggsäck på magen, 1 tavelväska i en handen och så var jag tvungen att ta med min skolväska som jag tänkt slänga eftersom allt ej fick plats i den stora (dumma skolböcker ;)) så ja 1 skolväska i andra handen! Hatt på huvudet och solbriller i fejset så är jag snart good to go!
Just nu känns det overkligt men också ganska skönt att åka hem. Dhurakij Pundit tiden är över och nu kommer nya äventyr! Det har varit många berg & dalbanor upp och ner här men en otrolig upplevelse och jag är glad för varje minut! Jag vill också tacka Galenfia-med-världens-största-hjärta-Sofia & bästaste Tycker-gott-om-alla-och-lugn-som-en-filbunke-Therése. Har haft en fantastisk tid här med er och hade nog blivit lätt frustrerad här utan er :)
Nu är det dags för en sista middag på gatan, blir nog på hörnet runt 7eleven där dom de första dagarna försökte förgifta mig med chili, får hoppas dom e snälla denna sista gång :P
Kram på er alla, snart ses vi! om jag inte tuppar av redan på flygplatsen av flygrädsla vill säga :)
Koh Samed var som vanligt härligt och bjöd på några sköna dagar där vi verkligen inte gjorde många knop annat än o gå till stranden 10 meter. Dock har denna fina ö en tendens att vilja få oss att lida lite, varje gång vi vart där har någon av oss åkt hem med magsjuka eller liknande och denna gången var det Sofias tur med någon underlig sjukdom. För mig blev det bara lite självförvållat dagen efter illamående. Trevligt hade vi iaf och vi hängde även med Therése och Johan som också hade tagit sig dit, träffade trevliga norrmän och en viss kille som utgör sig vara den som skrev Jumpers "Tapetklister", seglat sin segelbåt från Sverige till Thailand och är nu känd motorcrossförare i Thailand, om det stämmer eller ej vet jag inte men var länge sen jag skrattat så mycket.
Igår sa jag hejdå till Sofia som tog flyget hem och idag är det min tur. Packningen skulle jag börjat med igår men det gick inge vidare för blev ett hiskeligt oväder och blixten slog ner. Därav gick jag runt i en kolsvart lägenhet efter att de blev strömavbrott i hela kvarteret och småpackade lite med hjälp av ett värmeljus. Idag är allt däremot färdigpackat! Ja nästan iaf.. men ska nog gå i det med. Just nu kommer jag ha en fullproppad 50 liters ryggsäck på ryggen, 1 fullproppad handbagage ryggsäck på magen, 1 tavelväska i en handen och så var jag tvungen att ta med min skolväska som jag tänkt slänga eftersom allt ej fick plats i den stora (dumma skolböcker ;)) så ja 1 skolväska i andra handen! Hatt på huvudet och solbriller i fejset så är jag snart good to go!
Just nu känns det overkligt men också ganska skönt att åka hem. Dhurakij Pundit tiden är över och nu kommer nya äventyr! Det har varit många berg & dalbanor upp och ner här men en otrolig upplevelse och jag är glad för varje minut! Jag vill också tacka Galenfia-med-världens-största-hjärta-Sofia & bästaste Tycker-gott-om-alla-och-lugn-som-en-filbunke-Therése. Har haft en fantastisk tid här med er och hade nog blivit lätt frustrerad här utan er :)
Nu är det dags för en sista middag på gatan, blir nog på hörnet runt 7eleven där dom de första dagarna försökte förgifta mig med chili, får hoppas dom e snälla denna sista gång :P
Kram på er alla, snart ses vi! om jag inte tuppar av redan på flygplatsen av flygrädsla vill säga :)
tisdag 22 februari 2011
Sista tentan och sjukhus
Idag är sista tentan gjord! Final Exams är över och hela den här otroliga upplevelsen är över! Att jag inte längre ska gå till skolan varje dag, ha skoluniform eller sitta i för små bänkar o lyssna på skvaller på thailändska har dock inte riktigt sjunkit in än. Nu snart väntar några sköna dagar i solen på Koh Samed och efter den energiboosten så får vi väl hoppas att hjärnan har hunnit smälta allt och ställa in sig på hemfärd till Svedala. Att ha fem tentor på raken har varit en riktig pärs, att pumpa ut så mycket information på en o samma gång har resulterat i att det är alldeles tomt i huvudet just nu. Ska bli skönt att få låta hjärnan vila lite mellan bad och buckets och sedan sätta igång den igen för att endast koncentrera sig på en kurs i taget.
De senaste veckorna har varit lite upp och ner i och med min egen diagnostiserade B-vitamin brist som har gjort att humöret har gått upp och ner. Eftersom mina armar och ben har värkt/domnat av ganska mycket de senaste dagarna/veckan och jag inte mått så bra så bestämde jag mig för att gå till sjukhuset idag (efter lite påtryckningar från Marlene). Typiskt nog mådde jag ganska bra både igår kväll och idag, kanske beror på de 4 bananer jag tryckte i mig. I vilket fall så ville de inte ta något blodprov utan tog bara blodtrycket och jag gick därifrån 350 kr fattigare med en påse innehållandes B-vitamin tabletter och nån lite skrämmande muskelavslappningstablett som kassörskan verkade väldigt förtjust i..
Just nu ligger jag här i min cementsäng och kollar upp i mitt beige gulbleka tak där råttorna nafsar & bråkar och funderar på vad jag ska hitta på imorgon, kanske åka ner down town för lite storstads shopping eller helt enkelt lata mig vid poolen, svårt val :) I vilket fall så ska jag bara gör det som faller in och helt enkelt ha SEMESTER!
Lite bilder från secondhand marknad
De senaste veckorna har varit lite upp och ner i och med min egen diagnostiserade B-vitamin brist som har gjort att humöret har gått upp och ner. Eftersom mina armar och ben har värkt/domnat av ganska mycket de senaste dagarna/veckan och jag inte mått så bra så bestämde jag mig för att gå till sjukhuset idag (efter lite påtryckningar från Marlene). Typiskt nog mådde jag ganska bra både igår kväll och idag, kanske beror på de 4 bananer jag tryckte i mig. I vilket fall så ville de inte ta något blodprov utan tog bara blodtrycket och jag gick därifrån 350 kr fattigare med en påse innehållandes B-vitamin tabletter och nån lite skrämmande muskelavslappningstablett som kassörskan verkade väldigt förtjust i..
Just nu ligger jag här i min cementsäng och kollar upp i mitt beige gulbleka tak där råttorna nafsar & bråkar och funderar på vad jag ska hitta på imorgon, kanske åka ner down town för lite storstads shopping eller helt enkelt lata mig vid poolen, svårt val :) I vilket fall så ska jag bara gör det som faller in och helt enkelt ha SEMESTER!
Lite bilder från secondhand marknad
måndag 14 februari 2011
Tenta, Alla hjärtan och Sofias Dag
Uppe med tuppen med ljuv sjungande stämma knackade vi på hos Sofia imorse, efter lite frukost på sängen och kaka skickade vi iväg henne på spa och vi gick med lugna steg till tenta nr 1. Eftersom detta antagligen kommer vara den lättaste tentan gick den som förväntat ganska bra tror jag.
Efter tentan var det några tunga timmar där man skulle ställa om för nytt plugg för imorn, vilket inte riktigt gick och huvudet kändes helt tomt (eller fullt rättare sagt kanske). Den Thailändska våren har också kommit med rusande fart och svetten rinner som aldrig förr vilket inte heller gör det lättare för koncentrationen att infinna sig. Ett plus idag är iaf att jag känner mig mycket bättre..armarna har slutat värka iaf och förhoppningsvis gjorde B-vitaminerna, bananerna, osten eller vetegräset susen..
Ikväll lyxade vi till det för att fira Sofia med att gå till Choo Bee Doo Bar och Restaurang, vår lilla finrestaurang här i kvarteret. Favvorätten Chicken Chashewnut var såklart på beställningen och vi fick söta små (stora) hjärt-och blomballonger. Ett välfyllt glas med en dock lite besvikande Mojito slank också ner under kvällen.
Imorn är det tenta nr 2 i Destination Development..ska försöka skriva så pennan glöder
Här är några bilder från tenta plugget i helgen och från idag
MÅNGA KRAMAR
Efter tentan var det några tunga timmar där man skulle ställa om för nytt plugg för imorn, vilket inte riktigt gick och huvudet kändes helt tomt (eller fullt rättare sagt kanske). Den Thailändska våren har också kommit med rusande fart och svetten rinner som aldrig förr vilket inte heller gör det lättare för koncentrationen att infinna sig. Ett plus idag är iaf att jag känner mig mycket bättre..armarna har slutat värka iaf och förhoppningsvis gjorde B-vitaminerna, bananerna, osten eller vetegräset susen..
Ikväll lyxade vi till det för att fira Sofia med att gå till Choo Bee Doo Bar och Restaurang, vår lilla finrestaurang här i kvarteret. Favvorätten Chicken Chashewnut var såklart på beställningen och vi fick söta små (stora) hjärt-och blomballonger. Ett välfyllt glas med en dock lite besvikande Mojito slank också ner under kvällen.
Imorn är det tenta nr 2 i Destination Development..ska försöka skriva så pennan glöder
Här är några bilder från tenta plugget i helgen och från idag
MÅNGA KRAMAR
lördag 12 februari 2011
Louise goes bananas
Efter närmare efterforskning (google) så verkar det som att jag har råkat ut för någon slags B-vitamin brist. Kyckling och ris i 4 månader var kanske inte en hit..även fast jag inte riktigt än tröttnat på det.
Har vaknat ibland nu några gånger de senaste veckorna med att mina armar är lite avdomnade, har mest trott att de berott på dålig blodcirkulation eller min hårda säng (typ gjord av betong) men imorse vaknade jag av att dom var helt borta och har haft värk i ena armen hela dagen plus lite känningar i benen. Kollade upp för några dar sen på nätet att de kunde vara B-vitamin brist och kollade mer noggrant idag då många av symptomen stämde mycket väl in. Så nu blir det till att äta B-vitamin tabletter och ska imorn gå o köpa massa ost och mängder av bananer som ja hört ska vara bra :) Hoppas de hjälper annars får ja gå till systeryster och ta blodprov..
Nån annan som har nått bra tips på vad det kan vara?
För övrigt så har vi idag glassat vid poolen...med skolböckerna såklart upptryckta i nyllet:) One more day to go, then FINAL EXAMS!
Har vaknat ibland nu några gånger de senaste veckorna med att mina armar är lite avdomnade, har mest trott att de berott på dålig blodcirkulation eller min hårda säng (typ gjord av betong) men imorse vaknade jag av att dom var helt borta och har haft värk i ena armen hela dagen plus lite känningar i benen. Kollade upp för några dar sen på nätet att de kunde vara B-vitamin brist och kollade mer noggrant idag då många av symptomen stämde mycket väl in. Så nu blir det till att äta B-vitamin tabletter och ska imorn gå o köpa massa ost och mängder av bananer som ja hört ska vara bra :) Hoppas de hjälper annars får ja gå till systeryster och ta blodprov..
Nån annan som har nått bra tips på vad det kan vara?
För övrigt så har vi idag glassat vid poolen...med skolböckerna såklart upptryckta i nyllet:) One more day to go, then FINAL EXAMS!
torsdag 10 februari 2011
Everything comes to an end..
Sista skoldagen avklarad:) Känslan av frihet har dock inte riktigt infunnit sig än..kanske på grund av att vi ska ha en make-up class imorn för att läraren har pratat alldeles för mycket så vi inte hunnit med de vi ska eller för att vi har tentorna nästa vecka..gissar på båda men hur som helst så kändes det ändå lite konstigt att gå från lektionerna idag..inga fler nervösa presentationer, inga fler skvallrande lärare, inga fler hoppande animationer på powerpoints och inga fler case studys! Även om det har varit jobbigt under tiden så kommer jag sakna allt så otroligt mycket och bara minnas allt med stor glädje :)
Just nu är jag ganska lugn och slö inför tentorna, varit en ganska stressig tid så man kanske har slappnat av lite nu när allt e inlämnat, men tror nog ändå att det hela kommer gå ganska så bra tillslut, hoppas iaf:)
Dock har jag lite panik över att snart behöva lämna Thailand...
Imorn blir det plugg vid poolen högst upp på köpcentret "The Mall", det gillar vi!
Just nu är jag ganska lugn och slö inför tentorna, varit en ganska stressig tid så man kanske har slappnat av lite nu när allt e inlämnat, men tror nog ändå att det hela kommer gå ganska så bra tillslut, hoppas iaf:)
Dock har jag lite panik över att snart behöva lämna Thailand...
Imorn blir det plugg vid poolen högst upp på köpcentret "The Mall", det gillar vi!
tisdag 8 februari 2011
Nu är det nära
Tre dagar kvar i skolan sen är det 5 tentor som gäller. Den första tentan börjar visserligen inte förens på måndag men hur ska jag hinna?? Vi har inte ens kunnat börja plugga till tentorna än eftersom det varit så många andra inlämningar men imorn då e det fit for fight! Idag hade vi vår sista Final presentation o vi Svenska flickor som läraren kallar oss sopade mattan av dem allihop :)
När tentorna är slut blir vi kvar här några dagar i Bangkok för att vara riktiga turister o försöka hinna se allt vi vill hinna se och sen åker vi nog till Koh Samed igen för några sista dagar vid havet!
Eftersom det börjar närma sig slutet tänkte jag härom dagen (en morgon när jag inte orkade plugga och ville sysselsätta mig med annat) att kolla lite vad jag hade köpt här i Thailand egentligen. Och slutsatsen av det var att det får nog bli till att köpa en till väska för annars vet jag inte hur jag ska få med allt hem eftersom jag bara har min lilla backpack. Men kanske inte så konstigt iof eftersom jag bor i landet med en marknad runt varje hörn och världens coolaste thaiare som man vill ta efter..
Förutom kläder o skor o allt sånt annat ska jag ha med mig mitt täcke hem och mina tre tavlor...hm undrar va de kommer säga på flygplatsen denna gången ;)
När tentorna är slut blir vi kvar här några dagar i Bangkok för att vara riktiga turister o försöka hinna se allt vi vill hinna se och sen åker vi nog till Koh Samed igen för några sista dagar vid havet!
Eftersom det börjar närma sig slutet tänkte jag härom dagen (en morgon när jag inte orkade plugga och ville sysselsätta mig med annat) att kolla lite vad jag hade köpt här i Thailand egentligen. Och slutsatsen av det var att det får nog bli till att köpa en till väska för annars vet jag inte hur jag ska få med allt hem eftersom jag bara har min lilla backpack. Men kanske inte så konstigt iof eftersom jag bor i landet med en marknad runt varje hörn och världens coolaste thaiare som man vill ta efter..
Förutom kläder o skor o allt sånt annat ska jag ha med mig mitt täcke hem och mina tre tavlor...hm undrar va de kommer säga på flygplatsen denna gången ;)
tisdag 1 februari 2011
Världen är mitt hem och där vill jag bo
Här har dagarna gått tillbaks till rutin och januari gick snabbare än jag hann tänka. Även om det är en hel månad kvar tills jag ska åka hem så känns det så mkt mindre och jag vet att det kommer gå i raketfart. Snart står jag där på Landvetter och huttrar i min enda varma tröja och flippisar. Det känns ganska längesen jag o Emelie klev på planet 18 september till Australien, sommaren hade börjat ta slut och allt allvar hade tagit fart i Sverige. Men Thailand, Thailand känns fortfarande som att jag kom till igår. Även om det är en månad kvar så känner man att snart e det över, vi har precis vart o sagt upp våra lägenheter, vi har tenta genomgångar och man börjar planera verkligheten hemma. 12 dagar kvar, TOLV! tills de e en och en halv vecka fylld med Final Exams, sen är denna konstiga och underbara upplevelse slut! Efter det har jag nästan 2 veckor semester…va ska jag hitta på då? Har alldeles för mycket saker jag vill göra..gaaah tiden går så ruskigt fort..vill trycka på stopp och hinna njuta lite. Som sist när jag var nere i stan, det är det bästa som finns att gå runt själv i en storstad, kolla upp bland skyskraporna och känna sig som en myra, omfamnad av ett vimmel av människor som ska åt olika håll, tänker olika saker och vill åt olika mål. Världen stannar till på nått sätt och är bara där, det är en härlig känsla.
Jag försöker komma på så mycket olika roliga saker som möjligt som ja ska göra hemma i vår och sommar för att kunna ha nått att se fram emot och det känns faktiskt helt okej att åka hem, nog första gången jag tycker de är okej att åka det datum jag bestämt. Jag längtar lite tills tentorna är gjorda och allt är över men om sanningen ska fram så tar reskänslorna även över de tankarna och jag vill inte åka hem utan ut o uppleva mer o mer! Därför försöker jag övertala mig själv att denna våren och sommaren kommer bli en av de bästa! Och det tror jag på nu! Fåglarna utanför mitt fönster har börjat kvittra Svensk sommar. Utanför min balkong har jag ett träd, där brukar det sitta en fågel som låter på nått konstigt thaivis men nu har det kommit andra som kvittrar som hemma. Dessutom har det varit lite kyligare idag och igår med lite ljumna vindar, det får mig att tänka på bland annat grillning på altanen med familjen, nyklipp gräs, öl på uteserveringarna på avenyn, havslukt och varma klippor, samba på tranquilo och alla mina fina vänner. Och det kan ju inte bli bättre eftersom alla mina flickor små är hemma på en o samma gång!! (har nog inte hänt på senaste 10 åren…nja drog till där lite men känns nästan så, men nu så!
Men tillbaks till bubblan Bangkok och tentaplugg…fokusera! och sedan följer verkligheten med ett kallt Sverige som väntar, men åtminstone hem till er:)
Kommer nog inte skriva så mycket nu förens tentorna är klara men händer de nått extraordinärt lovar jag att berätta det ;)
Jag försöker komma på så mycket olika roliga saker som möjligt som ja ska göra hemma i vår och sommar för att kunna ha nått att se fram emot och det känns faktiskt helt okej att åka hem, nog första gången jag tycker de är okej att åka det datum jag bestämt. Jag längtar lite tills tentorna är gjorda och allt är över men om sanningen ska fram så tar reskänslorna även över de tankarna och jag vill inte åka hem utan ut o uppleva mer o mer! Därför försöker jag övertala mig själv att denna våren och sommaren kommer bli en av de bästa! Och det tror jag på nu! Fåglarna utanför mitt fönster har börjat kvittra Svensk sommar. Utanför min balkong har jag ett träd, där brukar det sitta en fågel som låter på nått konstigt thaivis men nu har det kommit andra som kvittrar som hemma. Dessutom har det varit lite kyligare idag och igår med lite ljumna vindar, det får mig att tänka på bland annat grillning på altanen med familjen, nyklipp gräs, öl på uteserveringarna på avenyn, havslukt och varma klippor, samba på tranquilo och alla mina fina vänner. Och det kan ju inte bli bättre eftersom alla mina flickor små är hemma på en o samma gång!! (har nog inte hänt på senaste 10 åren…nja drog till där lite men känns nästan så, men nu så!
Men tillbaks till bubblan Bangkok och tentaplugg…fokusera! och sedan följer verkligheten med ett kallt Sverige som väntar, men åtminstone hem till er:)
Kommer nog inte skriva så mycket nu förens tentorna är klara men händer de nått extraordinärt lovar jag att berätta det ;)
fredag 28 januari 2011
onsdag 26 januari 2011
Irriterad eller bara väldigt Svensk?
Tre veckor kvar till Final Exams och Tre månader har gått, vart tog tiden vägen?
Efter tre månader ligger Thailand djupt och varmt om hjärtat, vi har lärt oss så otroligt mycket om det thailändska landet och om deras livsstil.. 3 månader som mer känts som 3 veckor..
Ändå förvånas jag varje dag av kulturkrocken, att fortfarande slänga sig på sängen direkt med ett fullproppat huvud efter skolan av alla intryck och olikheter. Men nu, efter 3 månader har jag också börjat kunna pussla ihop teori och verklighet. Ett exempel kan förklaras genom våran simpla Hej, hur e de? fras. Jag har gått runt o sagt de till studenterna lite här o var o fått en stel blick tillbaks med ett snabbt I’m fine eller inget svar. En gång sa jag det till en skolkamrat och då frågade hon, varför frågar du alltid om allt e bra? Förstod då att detta kanske inte riktigt var en hälsningsfras här. Samtidigt så har jag gått o funderat ibland lite varför alla frågar oss hela tiden vart vi ska och om vi har ätit eller vad vi har ätit, oftast också på lunchrasten när vi e på väg ner till matsalen?!) Men har nu fått reda på att detta är deras typ av vänlighetsfras. Maten, maten och maten är viktigast här och den stela blicken som jag brukar få vid min vänlighetsfras berodde helt enkelt på att de tänker, vadå mår jag bra, va menar du? Ser jag sjuk ut, har jag nått på mig eller ser jag konstig ut?!?
Även om jag gärna skulle ta lite av deras avslappnade och ganska så sunda roliga livsstil så kan jag inte hjälpa att bli lite lätt småirriterad ibland av deras slapphet, gulligull och oseriöshet.
Idag var dagen D för vårt arbete i Destination Development som vi slitit med nu i måånga dar. Ni vet copy-and-paste arbetet som ja klagat på. Har väl inte vart på bästa plugghumöret heller och är svårt att skriva ett arbete när tankarna är på annat håll men det hjälper ju inte heller direkt att arbetsbedriften känns helt meningslös. Arbetet skulle vara lika långt som en B-uppsats ungefär men är bara 5% av en 3 poängskurs (ca 6 hp) Alltså mycket arbete för pyttelite tid och poäng för er som inte förstår er på universitetsspråk:P Innehållet ska vi inte tala om och direktiven var väl lite sisodär luddiga men nu är det iaf inlämnat och jag tänker inte tänka mer på det. Roligaste var nog när vi igår skulle printa ut arbetena på ett copyställe och skulle välja framsida och fick välja mellan lite olika papper. Kanske vore ett rosa papper med hoppande kaniner nått eller varför inte Snövit? Skulle ju passa jättebra med mitt Ishotells tema. Som tur var hade de enfärgade papper också:)
Idag skulle vi även ha 3 presentationer och jag satt uppe till 2 i natt för att få klart allt och självklart så fick vi bara göra en av de tre presentationerna och ska göra resten nästa vecka..suck
Men..
även om irritationen och förvirringen finns där kan man inte mycket mer än att tycka om allt och alla här och ångesten börjar smyga sig på sakta men säkert på o viskar i mitt öra - snart måste jag lämna allt det här och då kommer jag sakna alla försenade, lata, rosa, gapande, glittriga leenden.
Efter dessa stressande och jobbiga dagar ska den kommande helgen bli riktigt rolig. På fredag ska vi med klassen i hotell på studiebesök till Sheraton Hotell och få äta en härlig lunch och cocktail. Lördagskvällen bjuder in oss på bal, ja vi ska faktiskt på fjärde elevernas "avslutningsfest o bal", men behöver som tur va inte ha riktiga balklänningar :P Kul ska det bli!
Hittade inget citat som passa men de här e väl det närmaste :)
Global Gypsy - "If you do what you've always done, you'll get what you've always gotten"
Efter tre månader ligger Thailand djupt och varmt om hjärtat, vi har lärt oss så otroligt mycket om det thailändska landet och om deras livsstil.. 3 månader som mer känts som 3 veckor..
Ändå förvånas jag varje dag av kulturkrocken, att fortfarande slänga sig på sängen direkt med ett fullproppat huvud efter skolan av alla intryck och olikheter. Men nu, efter 3 månader har jag också börjat kunna pussla ihop teori och verklighet. Ett exempel kan förklaras genom våran simpla Hej, hur e de? fras. Jag har gått runt o sagt de till studenterna lite här o var o fått en stel blick tillbaks med ett snabbt I’m fine eller inget svar. En gång sa jag det till en skolkamrat och då frågade hon, varför frågar du alltid om allt e bra? Förstod då att detta kanske inte riktigt var en hälsningsfras här. Samtidigt så har jag gått o funderat ibland lite varför alla frågar oss hela tiden vart vi ska och om vi har ätit eller vad vi har ätit, oftast också på lunchrasten när vi e på väg ner till matsalen?!) Men har nu fått reda på att detta är deras typ av vänlighetsfras. Maten, maten och maten är viktigast här och den stela blicken som jag brukar få vid min vänlighetsfras berodde helt enkelt på att de tänker, vadå mår jag bra, va menar du? Ser jag sjuk ut, har jag nått på mig eller ser jag konstig ut?!?
Även om jag gärna skulle ta lite av deras avslappnade och ganska så sunda roliga livsstil så kan jag inte hjälpa att bli lite lätt småirriterad ibland av deras slapphet, gulligull och oseriöshet.
Idag var dagen D för vårt arbete i Destination Development som vi slitit med nu i måånga dar. Ni vet copy-and-paste arbetet som ja klagat på. Har väl inte vart på bästa plugghumöret heller och är svårt att skriva ett arbete när tankarna är på annat håll men det hjälper ju inte heller direkt att arbetsbedriften känns helt meningslös. Arbetet skulle vara lika långt som en B-uppsats ungefär men är bara 5% av en 3 poängskurs (ca 6 hp) Alltså mycket arbete för pyttelite tid och poäng för er som inte förstår er på universitetsspråk:P Innehållet ska vi inte tala om och direktiven var väl lite sisodär luddiga men nu är det iaf inlämnat och jag tänker inte tänka mer på det. Roligaste var nog när vi igår skulle printa ut arbetena på ett copyställe och skulle välja framsida och fick välja mellan lite olika papper. Kanske vore ett rosa papper med hoppande kaniner nått eller varför inte Snövit? Skulle ju passa jättebra med mitt Ishotells tema. Som tur var hade de enfärgade papper också:)
Idag skulle vi även ha 3 presentationer och jag satt uppe till 2 i natt för att få klart allt och självklart så fick vi bara göra en av de tre presentationerna och ska göra resten nästa vecka..suck
Men..
även om irritationen och förvirringen finns där kan man inte mycket mer än att tycka om allt och alla här och ångesten börjar smyga sig på sakta men säkert på o viskar i mitt öra - snart måste jag lämna allt det här och då kommer jag sakna alla försenade, lata, rosa, gapande, glittriga leenden.
Efter dessa stressande och jobbiga dagar ska den kommande helgen bli riktigt rolig. På fredag ska vi med klassen i hotell på studiebesök till Sheraton Hotell och få äta en härlig lunch och cocktail. Lördagskvällen bjuder in oss på bal, ja vi ska faktiskt på fjärde elevernas "avslutningsfest o bal", men behöver som tur va inte ha riktiga balklänningar :P Kul ska det bli!
Hittade inget citat som passa men de här e väl det närmaste :)
Global Gypsy - "If you do what you've always done, you'll get what you've always gotten"
torsdag 20 januari 2011
10 år och fortfarande kvar på högstadiet?
10 år sen vi sluta 9:an..om jag ska tro på alla som fått klassfests inbjudanden. 10 år?! Är väl både ångest för vad man ska göra i framtiden men är ändå otroligt glad över allt som varit. Dessa 10 åren har varit de allra bästa! Och här sitter jag i Thailand på ännu ett ”högstadie” Det är så det känns ibland, min skoltrötthet beror nog just nu av många faktorer, vi har gjort en tenta i nästan varje kurs så känns som man e klar men ändå fortsätter samma sak, vi har vart iväg på resa o haft det föööör bra, vi har klasskamrater som beter sig som de gick på högstadiet och sist men inte minst får vi uppgifter som knappt skulle blivit godkända på högstadiet. Just nu skriver vi en 25 sidors rapport (ingen universitetsrapport utan bara kort o gott en ”rapport”). Jag har skruvat huvudet flera varv för att försöka planera upp den och funderat på hur jag ska hinna med att skriva ett så långt arbete med utvecklingsplaner och skit (är ju typ lika lång som en B-uppsats). Men idag har jag slutat oroa mig för idag blev jag Thai. Vi fick frågan igår om vi skriver om våra texter från faktan till våra egna ord och ja svarade vi då, med en lite chockande blick sa han som fråga, åh jag skulle vilja se hur ett sånt arbete ser ut! Nu gick det chockande blickarna över till våra ansikten och vi fråga hur dom gör?! Copy and paste, copy and paste, EASY!! Inga referenser behövs förens i slutet, man kan kopiera rakt från internet men oooh nej inte ett helt arbete för då minnsan e det plagiat! Så idag, 3 mån och 1 dag har jag blivit Thai och ska sluta oroa mig och bara göra sånt som är kul! If not Sanuk, why do it (Men hoppar nog copy and paste varianten).
I helgen var jag och Therese som sagt iväg på en liten field trip med skolans kurs, Destination Development and Planning. Khao Yai National Park var slut destinationen, ca 3 timmar norr om Bangkok ligger denna första Thailändska nationalpark som nu även är ett världsarv. Nationalparken sträcker sig över 3 eller 4 provinser så den är enormt stor och har ett enormt djurliv, dock finns det bara ca 10 tigrar och 40 elefanter kvar och eftersom vi bara var i en liten del av parken fick vi inte syn på några, även om jag tyckte det röt till lite i buskarna på natten när vi skulle sova :) Under tiden vi var här var vi och trekkade, kolla på vattenfall, såg soluppgången högst uppe på ett berg och åkte på nattsafari. Under hela fieldtripen hade vi frågestunder där vi skulle svara på frågor som vi inte hade gått igenom innan utan som vi fick gissa oss till och svara genom räcka-upp-handen-först för att få 10% av kursen. Thaiarna blev som små barn o trängde sig framför en och ville vara först så det vara bara att följa efter om vi ville ha några poäng. Hela helgen var faktiskt bättre än förväntat och nationalparken var helt underbart vacker, kan bara tänka mig hur det är där under regn/grönperioden!
Mitt o Therese hus som vi dela med en lärare
Soluppgången
Fint vattenfall men med en tragisk historia bakom sig. En hel elefantfamilj dog här för ca 20 år sen då föräldrarna försökte rädda sina elefantungar som trillat ner för vattenfallet. Nu var vi här på torrperioden men ska vara riktigt mäktigt under regnperioden.
Nu har även Marlene lämnat mig, hon är fortfarande kvar i Bangkok men på lite egna bravader :) Känns tomt nu när alla våra besökare har lämnat oss och jag önska de kunde vara här hela tiden, men jag är väldigt glad över att jag fortfarande har mina små Kalmarpinglor kvar! Ikväll blir det nattmarknad och imorn säkert en drink eller två nere i stan..eftersom jag numera är thai!
Nä nu ska jag nog börja sätta mig och klippa o klistra lite så arbetet blir klart nån gång ;P
Ha det så bra mina vänner
Puss och Kram
I helgen var jag och Therese som sagt iväg på en liten field trip med skolans kurs, Destination Development and Planning. Khao Yai National Park var slut destinationen, ca 3 timmar norr om Bangkok ligger denna första Thailändska nationalpark som nu även är ett världsarv. Nationalparken sträcker sig över 3 eller 4 provinser så den är enormt stor och har ett enormt djurliv, dock finns det bara ca 10 tigrar och 40 elefanter kvar och eftersom vi bara var i en liten del av parken fick vi inte syn på några, även om jag tyckte det röt till lite i buskarna på natten när vi skulle sova :) Under tiden vi var här var vi och trekkade, kolla på vattenfall, såg soluppgången högst uppe på ett berg och åkte på nattsafari. Under hela fieldtripen hade vi frågestunder där vi skulle svara på frågor som vi inte hade gått igenom innan utan som vi fick gissa oss till och svara genom räcka-upp-handen-först för att få 10% av kursen. Thaiarna blev som små barn o trängde sig framför en och ville vara först så det vara bara att följa efter om vi ville ha några poäng. Hela helgen var faktiskt bättre än förväntat och nationalparken var helt underbart vacker, kan bara tänka mig hur det är där under regn/grönperioden!
Mitt o Therese hus som vi dela med en lärare
Soluppgången
Fint vattenfall men med en tragisk historia bakom sig. En hel elefantfamilj dog här för ca 20 år sen då föräldrarna försökte rädda sina elefantungar som trillat ner för vattenfallet. Nu var vi här på torrperioden men ska vara riktigt mäktigt under regnperioden.
Nu har även Marlene lämnat mig, hon är fortfarande kvar i Bangkok men på lite egna bravader :) Känns tomt nu när alla våra besökare har lämnat oss och jag önska de kunde vara här hela tiden, men jag är väldigt glad över att jag fortfarande har mina små Kalmarpinglor kvar! Ikväll blir det nattmarknad och imorn säkert en drink eller två nere i stan..eftersom jag numera är thai!
Nä nu ska jag nog börja sätta mig och klippa o klistra lite så arbetet blir klart nån gång ;P
Ha det så bra mina vänner
Puss och Kram
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)