fredag 28 januari 2011
onsdag 26 januari 2011
Irriterad eller bara väldigt Svensk?
Tre veckor kvar till Final Exams och Tre månader har gått, vart tog tiden vägen?
Efter tre månader ligger Thailand djupt och varmt om hjärtat, vi har lärt oss så otroligt mycket om det thailändska landet och om deras livsstil.. 3 månader som mer känts som 3 veckor..
Ändå förvånas jag varje dag av kulturkrocken, att fortfarande slänga sig på sängen direkt med ett fullproppat huvud efter skolan av alla intryck och olikheter. Men nu, efter 3 månader har jag också börjat kunna pussla ihop teori och verklighet. Ett exempel kan förklaras genom våran simpla Hej, hur e de? fras. Jag har gått runt o sagt de till studenterna lite här o var o fått en stel blick tillbaks med ett snabbt I’m fine eller inget svar. En gång sa jag det till en skolkamrat och då frågade hon, varför frågar du alltid om allt e bra? Förstod då att detta kanske inte riktigt var en hälsningsfras här. Samtidigt så har jag gått o funderat ibland lite varför alla frågar oss hela tiden vart vi ska och om vi har ätit eller vad vi har ätit, oftast också på lunchrasten när vi e på väg ner till matsalen?!) Men har nu fått reda på att detta är deras typ av vänlighetsfras. Maten, maten och maten är viktigast här och den stela blicken som jag brukar få vid min vänlighetsfras berodde helt enkelt på att de tänker, vadå mår jag bra, va menar du? Ser jag sjuk ut, har jag nått på mig eller ser jag konstig ut?!?
Även om jag gärna skulle ta lite av deras avslappnade och ganska så sunda roliga livsstil så kan jag inte hjälpa att bli lite lätt småirriterad ibland av deras slapphet, gulligull och oseriöshet.
Idag var dagen D för vårt arbete i Destination Development som vi slitit med nu i måånga dar. Ni vet copy-and-paste arbetet som ja klagat på. Har väl inte vart på bästa plugghumöret heller och är svårt att skriva ett arbete när tankarna är på annat håll men det hjälper ju inte heller direkt att arbetsbedriften känns helt meningslös. Arbetet skulle vara lika långt som en B-uppsats ungefär men är bara 5% av en 3 poängskurs (ca 6 hp) Alltså mycket arbete för pyttelite tid och poäng för er som inte förstår er på universitetsspråk:P Innehållet ska vi inte tala om och direktiven var väl lite sisodär luddiga men nu är det iaf inlämnat och jag tänker inte tänka mer på det. Roligaste var nog när vi igår skulle printa ut arbetena på ett copyställe och skulle välja framsida och fick välja mellan lite olika papper. Kanske vore ett rosa papper med hoppande kaniner nått eller varför inte Snövit? Skulle ju passa jättebra med mitt Ishotells tema. Som tur var hade de enfärgade papper också:)
Idag skulle vi även ha 3 presentationer och jag satt uppe till 2 i natt för att få klart allt och självklart så fick vi bara göra en av de tre presentationerna och ska göra resten nästa vecka..suck
Men..
även om irritationen och förvirringen finns där kan man inte mycket mer än att tycka om allt och alla här och ångesten börjar smyga sig på sakta men säkert på o viskar i mitt öra - snart måste jag lämna allt det här och då kommer jag sakna alla försenade, lata, rosa, gapande, glittriga leenden.
Efter dessa stressande och jobbiga dagar ska den kommande helgen bli riktigt rolig. På fredag ska vi med klassen i hotell på studiebesök till Sheraton Hotell och få äta en härlig lunch och cocktail. Lördagskvällen bjuder in oss på bal, ja vi ska faktiskt på fjärde elevernas "avslutningsfest o bal", men behöver som tur va inte ha riktiga balklänningar :P Kul ska det bli!
Hittade inget citat som passa men de här e väl det närmaste :)
Global Gypsy - "If you do what you've always done, you'll get what you've always gotten"
Efter tre månader ligger Thailand djupt och varmt om hjärtat, vi har lärt oss så otroligt mycket om det thailändska landet och om deras livsstil.. 3 månader som mer känts som 3 veckor..
Ändå förvånas jag varje dag av kulturkrocken, att fortfarande slänga sig på sängen direkt med ett fullproppat huvud efter skolan av alla intryck och olikheter. Men nu, efter 3 månader har jag också börjat kunna pussla ihop teori och verklighet. Ett exempel kan förklaras genom våran simpla Hej, hur e de? fras. Jag har gått runt o sagt de till studenterna lite här o var o fått en stel blick tillbaks med ett snabbt I’m fine eller inget svar. En gång sa jag det till en skolkamrat och då frågade hon, varför frågar du alltid om allt e bra? Förstod då att detta kanske inte riktigt var en hälsningsfras här. Samtidigt så har jag gått o funderat ibland lite varför alla frågar oss hela tiden vart vi ska och om vi har ätit eller vad vi har ätit, oftast också på lunchrasten när vi e på väg ner till matsalen?!) Men har nu fått reda på att detta är deras typ av vänlighetsfras. Maten, maten och maten är viktigast här och den stela blicken som jag brukar få vid min vänlighetsfras berodde helt enkelt på att de tänker, vadå mår jag bra, va menar du? Ser jag sjuk ut, har jag nått på mig eller ser jag konstig ut?!?
Även om jag gärna skulle ta lite av deras avslappnade och ganska så sunda roliga livsstil så kan jag inte hjälpa att bli lite lätt småirriterad ibland av deras slapphet, gulligull och oseriöshet.
Idag var dagen D för vårt arbete i Destination Development som vi slitit med nu i måånga dar. Ni vet copy-and-paste arbetet som ja klagat på. Har väl inte vart på bästa plugghumöret heller och är svårt att skriva ett arbete när tankarna är på annat håll men det hjälper ju inte heller direkt att arbetsbedriften känns helt meningslös. Arbetet skulle vara lika långt som en B-uppsats ungefär men är bara 5% av en 3 poängskurs (ca 6 hp) Alltså mycket arbete för pyttelite tid och poäng för er som inte förstår er på universitetsspråk:P Innehållet ska vi inte tala om och direktiven var väl lite sisodär luddiga men nu är det iaf inlämnat och jag tänker inte tänka mer på det. Roligaste var nog när vi igår skulle printa ut arbetena på ett copyställe och skulle välja framsida och fick välja mellan lite olika papper. Kanske vore ett rosa papper med hoppande kaniner nått eller varför inte Snövit? Skulle ju passa jättebra med mitt Ishotells tema. Som tur var hade de enfärgade papper också:)
Idag skulle vi även ha 3 presentationer och jag satt uppe till 2 i natt för att få klart allt och självklart så fick vi bara göra en av de tre presentationerna och ska göra resten nästa vecka..suck
Men..
även om irritationen och förvirringen finns där kan man inte mycket mer än att tycka om allt och alla här och ångesten börjar smyga sig på sakta men säkert på o viskar i mitt öra - snart måste jag lämna allt det här och då kommer jag sakna alla försenade, lata, rosa, gapande, glittriga leenden.
Efter dessa stressande och jobbiga dagar ska den kommande helgen bli riktigt rolig. På fredag ska vi med klassen i hotell på studiebesök till Sheraton Hotell och få äta en härlig lunch och cocktail. Lördagskvällen bjuder in oss på bal, ja vi ska faktiskt på fjärde elevernas "avslutningsfest o bal", men behöver som tur va inte ha riktiga balklänningar :P Kul ska det bli!
Hittade inget citat som passa men de här e väl det närmaste :)
Global Gypsy - "If you do what you've always done, you'll get what you've always gotten"
torsdag 20 januari 2011
10 år och fortfarande kvar på högstadiet?
10 år sen vi sluta 9:an..om jag ska tro på alla som fått klassfests inbjudanden. 10 år?! Är väl både ångest för vad man ska göra i framtiden men är ändå otroligt glad över allt som varit. Dessa 10 åren har varit de allra bästa! Och här sitter jag i Thailand på ännu ett ”högstadie” Det är så det känns ibland, min skoltrötthet beror nog just nu av många faktorer, vi har gjort en tenta i nästan varje kurs så känns som man e klar men ändå fortsätter samma sak, vi har vart iväg på resa o haft det föööör bra, vi har klasskamrater som beter sig som de gick på högstadiet och sist men inte minst får vi uppgifter som knappt skulle blivit godkända på högstadiet. Just nu skriver vi en 25 sidors rapport (ingen universitetsrapport utan bara kort o gott en ”rapport”). Jag har skruvat huvudet flera varv för att försöka planera upp den och funderat på hur jag ska hinna med att skriva ett så långt arbete med utvecklingsplaner och skit (är ju typ lika lång som en B-uppsats). Men idag har jag slutat oroa mig för idag blev jag Thai. Vi fick frågan igår om vi skriver om våra texter från faktan till våra egna ord och ja svarade vi då, med en lite chockande blick sa han som fråga, åh jag skulle vilja se hur ett sånt arbete ser ut! Nu gick det chockande blickarna över till våra ansikten och vi fråga hur dom gör?! Copy and paste, copy and paste, EASY!! Inga referenser behövs förens i slutet, man kan kopiera rakt från internet men oooh nej inte ett helt arbete för då minnsan e det plagiat! Så idag, 3 mån och 1 dag har jag blivit Thai och ska sluta oroa mig och bara göra sånt som är kul! If not Sanuk, why do it (Men hoppar nog copy and paste varianten).
I helgen var jag och Therese som sagt iväg på en liten field trip med skolans kurs, Destination Development and Planning. Khao Yai National Park var slut destinationen, ca 3 timmar norr om Bangkok ligger denna första Thailändska nationalpark som nu även är ett världsarv. Nationalparken sträcker sig över 3 eller 4 provinser så den är enormt stor och har ett enormt djurliv, dock finns det bara ca 10 tigrar och 40 elefanter kvar och eftersom vi bara var i en liten del av parken fick vi inte syn på några, även om jag tyckte det röt till lite i buskarna på natten när vi skulle sova :) Under tiden vi var här var vi och trekkade, kolla på vattenfall, såg soluppgången högst uppe på ett berg och åkte på nattsafari. Under hela fieldtripen hade vi frågestunder där vi skulle svara på frågor som vi inte hade gått igenom innan utan som vi fick gissa oss till och svara genom räcka-upp-handen-först för att få 10% av kursen. Thaiarna blev som små barn o trängde sig framför en och ville vara först så det vara bara att följa efter om vi ville ha några poäng. Hela helgen var faktiskt bättre än förväntat och nationalparken var helt underbart vacker, kan bara tänka mig hur det är där under regn/grönperioden!
Mitt o Therese hus som vi dela med en lärare
Soluppgången
Fint vattenfall men med en tragisk historia bakom sig. En hel elefantfamilj dog här för ca 20 år sen då föräldrarna försökte rädda sina elefantungar som trillat ner för vattenfallet. Nu var vi här på torrperioden men ska vara riktigt mäktigt under regnperioden.
Nu har även Marlene lämnat mig, hon är fortfarande kvar i Bangkok men på lite egna bravader :) Känns tomt nu när alla våra besökare har lämnat oss och jag önska de kunde vara här hela tiden, men jag är väldigt glad över att jag fortfarande har mina små Kalmarpinglor kvar! Ikväll blir det nattmarknad och imorn säkert en drink eller två nere i stan..eftersom jag numera är thai!
Nä nu ska jag nog börja sätta mig och klippa o klistra lite så arbetet blir klart nån gång ;P
Ha det så bra mina vänner
Puss och Kram
I helgen var jag och Therese som sagt iväg på en liten field trip med skolans kurs, Destination Development and Planning. Khao Yai National Park var slut destinationen, ca 3 timmar norr om Bangkok ligger denna första Thailändska nationalpark som nu även är ett världsarv. Nationalparken sträcker sig över 3 eller 4 provinser så den är enormt stor och har ett enormt djurliv, dock finns det bara ca 10 tigrar och 40 elefanter kvar och eftersom vi bara var i en liten del av parken fick vi inte syn på några, även om jag tyckte det röt till lite i buskarna på natten när vi skulle sova :) Under tiden vi var här var vi och trekkade, kolla på vattenfall, såg soluppgången högst uppe på ett berg och åkte på nattsafari. Under hela fieldtripen hade vi frågestunder där vi skulle svara på frågor som vi inte hade gått igenom innan utan som vi fick gissa oss till och svara genom räcka-upp-handen-först för att få 10% av kursen. Thaiarna blev som små barn o trängde sig framför en och ville vara först så det vara bara att följa efter om vi ville ha några poäng. Hela helgen var faktiskt bättre än förväntat och nationalparken var helt underbart vacker, kan bara tänka mig hur det är där under regn/grönperioden!
Mitt o Therese hus som vi dela med en lärare
Soluppgången
Fint vattenfall men med en tragisk historia bakom sig. En hel elefantfamilj dog här för ca 20 år sen då föräldrarna försökte rädda sina elefantungar som trillat ner för vattenfallet. Nu var vi här på torrperioden men ska vara riktigt mäktigt under regnperioden.
Nu har även Marlene lämnat mig, hon är fortfarande kvar i Bangkok men på lite egna bravader :) Känns tomt nu när alla våra besökare har lämnat oss och jag önska de kunde vara här hela tiden, men jag är väldigt glad över att jag fortfarande har mina små Kalmarpinglor kvar! Ikväll blir det nattmarknad och imorn säkert en drink eller två nere i stan..eftersom jag numera är thai!
Nä nu ska jag nog börja sätta mig och klippa o klistra lite så arbetet blir klart nån gång ;P
Ha det så bra mina vänner
Puss och Kram
tisdag 18 januari 2011
Har du bloggtorka lr?
Ja, skulle nog svaret bli där Mickan :) Det har hänt så mycket och jag har inte bara haft semester från skolan utan även från bloggen ett tag. Nu är vi tillbaks i skolan och har vart det ett tag men pluggmotivationen efter den sköna breaken har inte riktigt kommit tillbaka. Eftersom jag inte riktigt haft tid eller lust så kommer det nu ett megainlägg så vi får väl se om ni orkar läsa allt :P
23:e december åkte vi från Bangkok, Jag o Therese, spända och äventyrliga. Först tog vi taxi till Khaosan road då Therese utropar - NU är vi på väg! På Khaosan road inväntades bussen i en rondell, o Therese säger åter igen - nu ÄR vi på väg, tog nattbussen till Chumphon o Therese mumlar trött - nu är VI på väg, Färja från Chumphon till Koh Tao och Therese viskar i soluppgången - nu är vi verkligen på VÄG! Väl Framme på Koh Tao fick jag instämma Therese med - NU ÄR VI HÄR! ÄNTLIGEN SEMESTER!
Vi kom fram på Julaftons morgon då vi mötte upp Marlene som hade fixat ett super nice hostel/hotell till oss, där låg vi vid poolen och glassade hela dagen lång. Även Sofia o Oliver hade hittat till denna underbara ö dagen innan så det blev en härlig julaftons middag med mina fina svenska vänner!
De nästkommande dagarna kan man definitivt checka av poolen på listan, där det hängdes e del både nattetid och på dagarna. I dagarna kom även Therese bror Alex och nära vän Empan på besök från Svedala som hon åkte o hämta lite nervöst på Koh Phangan. Samma dag åkte även Sofia och Oliver dit för att söka efter en strand som faktiskt existerar inte bara kvällstid utan även på dagen. Jag o Marlene rörde oss inte ur fläcken och trivdes väldigt bra på denna konstigt tilldragande ön. Vet inte riktigt varför det är en av mina favoritöar men antar att det har med min första dykupplevelse att göra och stämningen som den drar till sig. Men va e de för fel på att ligga vid poolen på dagarna med svetten på magen, menyn i ena handen och bananshaken i den andra och blicka ut över havet och en lekfull hund som tigger efter sand att leka med. Eller att framåt kvällen äta middag på stranden med stråmattor, småbord med fotogenlampa sittandes på en trekantskudde, njutandes av en chicken chashewnut för att sen byta till stället bredvid och ta en mojitobucket, och varför inte flera eftersom när man frågar när de stänger så får man svaret att ”vi stänger vid 1 men idag vet jag inte”.
Ledsen i ögat för att lämna Sköldpaddeön tog vi nattfärjan sovandes som packade sillar till Surathani där bussen väntade och tog oss till Krabi..eller nej den väntade inte utan vi fick vänta på den såklart.
Från Krabi blev det att åka den härliga färjan till magiska Phi Phi öarna, första stoppet Phi Phi Don! På hugget tog vi första bästa boende eftersom vi kom dagen innan nyår, överpris som sjutton men hellre det än att bo på någon annan strand eller ö för den delen. Här åts det gott (som överallt annars), shoppade lite och låg på stranden. Självaste Nyårsaftons förmiddag spenderades med rejäla trappor och uppe vid viewpointen med fantastisk utsikt över den mest vackra, lummiga och turistiska ö i Thailand. På kvällskvisten gjorde vi oss fina och satte kurs mot en strandrestaurang där det åts förrätt, huvudrätt och efterrätt, drinkar till det och såklart självaste champangeflaskan på kylning. Allt detta för ca 160 kr/pers. Servicen skulle inte ens platsa på svettOlgas i Kalmar (gatukök) men det vägde maten ganska snabbt upp som var den godaste på riktigt länge. Mätta o glada köptes det buckets och baccardi breezers för fulla muggar och skyndade oss ner till stranden innan tolvslaget. 3,2,1 GOTT NYTT ÅR..ja vi hann! Fyrverkerier är thaiarna galna i och det var minsann en sprakande himmel speciellt denna natt. Det ena Åååh och woow efter det andra dansande vi på stranden med nergrävda fötter i sanden, buckets och flipflops i händerna tills stranden kändes färdig dansad och det var dags att besöka nästa strand på andra sidan ön ca tio minuter bort. Där tappades vi bort och hittades igen, vadade i det långgrunda vattnet och dansade lite till innan det var läggdags sisådär kl 5.
Nästa stopp på Phi Phi destinationen var ön Phi Phi Leh. Lite bakis åkte vi med för att campa på Maya Bay (där filmen The Beach är inspelad, som för övrigt inte vår lärare trodde hade lockat några turister till Thailand/Phi Phi). Även om jag varit på denna övernattning innan så var den bättre än jag mindes. Ensamma på beachen åts det thaimat, intogs ännu en gång en bucket, gitarr spelande och trevliga konversationer. Innan john blund togs det ett nattdopp i det korallblå havet med lysande mareld. Kunde inte sluta vifta med armarna av entusiasm av alla glittrande små saker i vattnet, men tillslut tog stjärnfallen över intresset och jag somnade gott om än lite hårt på den vita sanden.
Dock var det inte riktigt punkt där som synd är utan jag vaknade mitt i natten av att det är svinkallt och blåser halv storm. Så vandrade upp med de små thaisovsäckarna som knapp gick över knäna till vindskyddet för lite mera sömn och vaknade som en lärka på morgonen därpå.
Tillbaks till Phi Phi Don hämtade vi våra väskor och inväntade färjan som försenat tog oss till Krabi så vi missade våran buss. Men bästa med Thailand är att dom löser det, även om det betyder att man blir skickad hit och dit och får sitta i en trång, gammal sketen buss, så kom vi iaf fram till Bangkok, smått irriterade och trötta men definitivt välbehållna och smått & gott i tid!
Hemma igen i Bangkok ca 7 på morgonen var det dags att börja plugga och skola dagen efter. Midterm presentation var på schemat och lite andra uppgifter men inte behövde vi vara ledsna för det för redan på torsdagseftermiddagen stack vi till Koh Samed och hade en härlig helg med mycket sol, bad, drinkar och tyvärr lite magsjuka men vad gör det..vi är ju i Thailand!
Tillbaks i skolan igen behövde vi återigen inte misströsta eftersom veckan fylldes med diverse aktiviteter med våra kära besökare både till bl.a. MBK shopping och Vertigo Rooftop bar. Och sedan helgen därpå och som jag och Therese precis kommit hem från åkte vi på Field Trip med skolan, men mer om det en annan gång för ni har säkert redan slutat läsa eller somnat vid det här laget..
Ta hand om er!
Kram Louise
23:e december åkte vi från Bangkok, Jag o Therese, spända och äventyrliga. Först tog vi taxi till Khaosan road då Therese utropar - NU är vi på väg! På Khaosan road inväntades bussen i en rondell, o Therese säger åter igen - nu ÄR vi på väg, tog nattbussen till Chumphon o Therese mumlar trött - nu är VI på väg, Färja från Chumphon till Koh Tao och Therese viskar i soluppgången - nu är vi verkligen på VÄG! Väl Framme på Koh Tao fick jag instämma Therese med - NU ÄR VI HÄR! ÄNTLIGEN SEMESTER!
Vi kom fram på Julaftons morgon då vi mötte upp Marlene som hade fixat ett super nice hostel/hotell till oss, där låg vi vid poolen och glassade hela dagen lång. Även Sofia o Oliver hade hittat till denna underbara ö dagen innan så det blev en härlig julaftons middag med mina fina svenska vänner!
De nästkommande dagarna kan man definitivt checka av poolen på listan, där det hängdes e del både nattetid och på dagarna. I dagarna kom även Therese bror Alex och nära vän Empan på besök från Svedala som hon åkte o hämta lite nervöst på Koh Phangan. Samma dag åkte även Sofia och Oliver dit för att söka efter en strand som faktiskt existerar inte bara kvällstid utan även på dagen. Jag o Marlene rörde oss inte ur fläcken och trivdes väldigt bra på denna konstigt tilldragande ön. Vet inte riktigt varför det är en av mina favoritöar men antar att det har med min första dykupplevelse att göra och stämningen som den drar till sig. Men va e de för fel på att ligga vid poolen på dagarna med svetten på magen, menyn i ena handen och bananshaken i den andra och blicka ut över havet och en lekfull hund som tigger efter sand att leka med. Eller att framåt kvällen äta middag på stranden med stråmattor, småbord med fotogenlampa sittandes på en trekantskudde, njutandes av en chicken chashewnut för att sen byta till stället bredvid och ta en mojitobucket, och varför inte flera eftersom när man frågar när de stänger så får man svaret att ”vi stänger vid 1 men idag vet jag inte”.
Ledsen i ögat för att lämna Sköldpaddeön tog vi nattfärjan sovandes som packade sillar till Surathani där bussen väntade och tog oss till Krabi..eller nej den väntade inte utan vi fick vänta på den såklart.
Från Krabi blev det att åka den härliga färjan till magiska Phi Phi öarna, första stoppet Phi Phi Don! På hugget tog vi första bästa boende eftersom vi kom dagen innan nyår, överpris som sjutton men hellre det än att bo på någon annan strand eller ö för den delen. Här åts det gott (som överallt annars), shoppade lite och låg på stranden. Självaste Nyårsaftons förmiddag spenderades med rejäla trappor och uppe vid viewpointen med fantastisk utsikt över den mest vackra, lummiga och turistiska ö i Thailand. På kvällskvisten gjorde vi oss fina och satte kurs mot en strandrestaurang där det åts förrätt, huvudrätt och efterrätt, drinkar till det och såklart självaste champangeflaskan på kylning. Allt detta för ca 160 kr/pers. Servicen skulle inte ens platsa på svettOlgas i Kalmar (gatukök) men det vägde maten ganska snabbt upp som var den godaste på riktigt länge. Mätta o glada köptes det buckets och baccardi breezers för fulla muggar och skyndade oss ner till stranden innan tolvslaget. 3,2,1 GOTT NYTT ÅR..ja vi hann! Fyrverkerier är thaiarna galna i och det var minsann en sprakande himmel speciellt denna natt. Det ena Åååh och woow efter det andra dansande vi på stranden med nergrävda fötter i sanden, buckets och flipflops i händerna tills stranden kändes färdig dansad och det var dags att besöka nästa strand på andra sidan ön ca tio minuter bort. Där tappades vi bort och hittades igen, vadade i det långgrunda vattnet och dansade lite till innan det var läggdags sisådär kl 5.
Nästa stopp på Phi Phi destinationen var ön Phi Phi Leh. Lite bakis åkte vi med för att campa på Maya Bay (där filmen The Beach är inspelad, som för övrigt inte vår lärare trodde hade lockat några turister till Thailand/Phi Phi). Även om jag varit på denna övernattning innan så var den bättre än jag mindes. Ensamma på beachen åts det thaimat, intogs ännu en gång en bucket, gitarr spelande och trevliga konversationer. Innan john blund togs det ett nattdopp i det korallblå havet med lysande mareld. Kunde inte sluta vifta med armarna av entusiasm av alla glittrande små saker i vattnet, men tillslut tog stjärnfallen över intresset och jag somnade gott om än lite hårt på den vita sanden.
Dock var det inte riktigt punkt där som synd är utan jag vaknade mitt i natten av att det är svinkallt och blåser halv storm. Så vandrade upp med de små thaisovsäckarna som knapp gick över knäna till vindskyddet för lite mera sömn och vaknade som en lärka på morgonen därpå.
Tillbaks till Phi Phi Don hämtade vi våra väskor och inväntade färjan som försenat tog oss till Krabi så vi missade våran buss. Men bästa med Thailand är att dom löser det, även om det betyder att man blir skickad hit och dit och får sitta i en trång, gammal sketen buss, så kom vi iaf fram till Bangkok, smått irriterade och trötta men definitivt välbehållna och smått & gott i tid!
Hemma igen i Bangkok ca 7 på morgonen var det dags att börja plugga och skola dagen efter. Midterm presentation var på schemat och lite andra uppgifter men inte behövde vi vara ledsna för det för redan på torsdagseftermiddagen stack vi till Koh Samed och hade en härlig helg med mycket sol, bad, drinkar och tyvärr lite magsjuka men vad gör det..vi är ju i Thailand!
Tillbaks i skolan igen behövde vi återigen inte misströsta eftersom veckan fylldes med diverse aktiviteter med våra kära besökare både till bl.a. MBK shopping och Vertigo Rooftop bar. Och sedan helgen därpå och som jag och Therese precis kommit hem från åkte vi på Field Trip med skolan, men mer om det en annan gång för ni har säkert redan slutat läsa eller somnat vid det här laget..
Ta hand om er!
Kram Louise
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)